Bryggan i decemberdis
ligger stadigt utan is
i sitt mörka vatten
iskristaller blänker
som skarpa diamanter
från frusna brädors
slitna kanter
Månen kraftfullt skänker
sitt hemliga teaterljus
när den sakta skrider
över träd och hus
se din urtids krater
genom nattens kyla
som i skinnet svider
Svanarna på fladen
glider ljudlöst
som sovande skepp
alla väntar de på
morgonljus
2006-12-27 Mats hammarlund